Under 1820-talet etablerade släkten Kockum sig som handels- och industriidkare i Malmö. Frans Henrik Kockum byggde upp en stor förmögenhet genom satsning på tobaksfabrikation. Tack vare detta kunde han år 1840 etablera en mekanisk verkstad (Kockums Mekaniska Werkstad, aktiebolag 1866) som inledningsvis främst tillverkade lantbruksredskap, bränneriapparater, spisar, lokomobiler, äggkläckningsmaskiner, spottkoppar, ugnar och massor av olika gjutna detaljer samt från 1859 även järnvägsvagnar. Denna verkstad var belägen i Södra Förstaden, i området kring nuvarande Davidshallstorg.
Den första järnvägsvagnen levererades 1859, den första sovvagnen 1877, den första boggievagnen 1885 och den första restaurangvagnen 1896.
Kockum köpte 1849 Kallinge kvarn i Ronneby socken tillsammans med två kompanjoner. Där anlades ett kopparverk. Kompanjonerna köptes ut 1852 och företaget utvidgades under det kommande årtiondet. 1858 omlades driften till ett järn- och plåtvalsverk och året därpå startades en klippspiksfabrik och ett stansverk. Ur det senare växte Kockums Jernverks AB, som bildades 1875. Det hade sin grund i olika järnbruk i Blekinge och Småland.
År 1870 anlades också ett skeppsvarv i anslutning till Malmö hamn, dit så småningom all verksamhet flyttades. Familjen ägde även ett tegelbruk i Lomma, vilket senare kom utvecklas till det 1871 bildade Skånska Cement AB. 1904 härjades verkstaden i Södra Förstaden av en häftig brand. De boende i Malmö oroades. Redan några dagar efter branden hemställde ett stort antal närboende till stadens myndigheter att verkstadsområdet i Södra Förstaden skulle flyttas till Kockums område i hamnen och sammanlänkas med varvsverksamheten. Så skedde också. 1908 köpte bolaget, av staden, ett område i hamnen så att Kockums totala yta därefter uppgick till 79 000 m2. 1913 var all verksamhet koncentrerad till varvet. Kockums första verkstadsområde hade legat söder om Malmös centrum. När flytten av verkstäderna till Malmös hamn var genomförd kring 1913 valde bolaget att riva hela verkstadsområdet och ersätta detta med bostadsområdet Davidshall, ett utmärkt exempel på 1920-talets arkitektur.
Under åren fram till första världskriget genomfördes en strukturomvandling vid de Kockumägda företagen. Kockums Mekaniska Verkstads AB i Malmö koncentrerades kring tillverkningen av fartyg, järnvägsvagnar och broar, medan Kockums Jernverk och Emaljerverk (med verksamhet i främst Kallinge och Ronneby) specialiserades på stål, stålprodukter, galvanisering och emaljerade varor.
Varvsrörelsen, liksom brotillverkningen, kom expandera kraftigt efter första världskriget. Under perioden 1899-1913 nybyggdes endast 16 fartyg, varav sju för statens räkning, nämligen pansarbåtarna Tapperheten och Manligheten, jagarna Vale, Munin, Vidar, Ragnar samt ångfärjan Malmö. Därefter hade varvet ständiga framgångar. Till marinen levererades pansarskeppet Gustav V, jagarna Ehrensköld och Klas Horn, statsisbrytaren Ymer, ett 25-tal ubåtar och ett tiotal motortorpedbåtar. Man byggde ett stort antal tankbåtar från år 1927. Varvet var en föregångare på svetsningens område. Man fortsatte även att tillverka järnvägsvagnar, broar, lyftkranar, sockerbruksmaskiner och ångpannor.
Under 1950- och 1960-talen hade varvsverksamheten i Malmö växt till ett av de största i världen, med tillverkning framför allt av stora lastfartyg. 1952 och 1953 levererade Kockum mest tonnage av alla varv i hela världen. Parallellt med fartygstillverkningen drevs även en viss rederirörelse. Efter förvärvet av AB Landsverk 1948 utvecklades även övrig verkstadsindustri vid Kockums Mekaniska Verkstad.