MS 13735
::
histokinettapparat, infärgningsapparat
- Object description
För infärgning av snittade anatomiska preparat. Snitten placeras i en korg för objektsglas som lyfts ned i glasbehållare. Apparaten roterar sedan ställningen automatiskt, så att snitten enligt ett förbestämt tidsschema doppas ned i de med olika kemikalier fyllda glasbehållarna. Under apparaten en skiva för programbyte på vilken man ställer in hur lång tid en körning ska ta.
De snittade preparaten på objektsglaset var en hundradels mm tjocka och hade hyvlats fram med en hjälp av en mikrotom.
Apparaten ersatte ett tidsödande manuellt arbete med att färga preparaten.
Bengt Källen, föreståndare för Tornbladinstitutet för embryologisk forskning i Lund och professor i embryologi, beskriver hela processen enligt följande:
"Kort redogörelse för metodiken att göra mikroskopiska preparat.
För att undersöka en färsk vävnad, t.ex. ett foster, måste det först fixeras, d.v.s. att äggviteämnena koaguleras. Man kan enkelt fixera vävnaden genom att lägga den i formalin eller 70% alkohol – bättre fixering fås t.ex. med s.k. Bouins vätska, som bl.a. innehåller pikrinsyra. Fixeringen sker t.ex. över natten om vävnadsbiten inte är för stor.
Fixeringsmedlet sköljs sedan bort med vatten, som sedan ersätts av en serie av alkohol med stigande koncentration upp till 100% (absolut alkohol). När allt vatten är borta, ersätts alkoholen med lösningsmedel, t.ex. xylol. Preparatet får ligga i resp. vätska i timmar eller t.o.m dagar beroende på storlek. Sedan överförs det till en lösning av paraffin i xylol för att slutligen föras över till rent paraffin, som hålls smält vi c:a 52 grader. Preparatet orienteras sedan i en liten papperslåda varpå paraffinet får stelna till rumstemperatur. Överskottsparaffin trimmas bort.
Paraffinblocket fixeras sedan i en mikrotom, som arbetar efter samma princip som korvskärningsmaskin, fast skivorna är t.ex. 1/100 mm tjocka. De kommer ut som ett långt band som fångas upp med penslar och placeras i ordning på objektglas, som försetts med ett tunt skikt av ”klister” bestående av äggvita i vatten.
Snitten får torka och skall sedan färgas, vilket förr skedde i en rad av kuvetter, som man flyttade glasen mellan, senare med hjälp av en Histokinett. Denna maskin flyttar automatiskt och efter ett enkelt program en korg med objektglas mellan burkar med olika innehåll.
Därvid löser man först upp paraffinet med xylol, flyttar sedan glasen till absolut alkohol, sedan via en serie av utspädd alkohol till vatten. De är då klara att komma till ett färgbad (t.ex. en blandning av ett blått färgämne, hematoxylin, med affinitet för cellkärnor, och ett rött, eosin, som ger bakgrundsfärg). Efter färgningen sköljs överskottsfärgen av i ett vattenbad, sedan går glasen genom en serie bad med stigande alkoholkoncentrationer för att slutligen hamna i xylol. Glasen tas sedan upp och en droppe s.k. kanadabalsam eller liknande läggs på, och till sist läggs ett tunt täckglas på, varefter glasen får torka i svag värme.
Histokinetten klarar av hela färgningsproceduren på c:a en timme och innebar en stor arbetsbesparing."