Professor Nils Alwall i Lund började forska om dialys i början av 1940-talet. Han var en pionjär inom den moderna hemodialysen och konstruerade några av de första dialysmaskinerna samt den första kliniskt användbara konstgjorda njuren. Hans största bidrag till dialysbehandlingen var ultrafiltrationen - att med tryck avlägsna överflödigt vatten från blodet.
Nederländaren Willem Johan Kolff anses ha konstruerat den allra första artificiella njuren 1943. Den var dock kontruerad på ett sätt som inte gjorde den kliniskt användbar.
De äldsta dialysmaskinerna tillverkades på Lunds Lasarett. De lindades för hand med cellofanslang innan de steriliserades.
Första gången som Alwalls artificiella njure användes för dialys på en patient var 3–4 september 1946. Då hade han tidigare genomfört dialys på kaniner.
Alwalls uppfinning låg till grund för företaget Gambro som startades i Lund 1964 och som 1967 lanserade sin första konstgjorda njure. Alwall och entreprenören Holger Crafoord, som tidigare arbetat åt Ruben Rausing och på så sätt skaffat sig ett kapital, stod bakom Gambros grundande. Gambro har därefter utvecklat andra medicinska teknologier, bland annat för att behandla blod utanför kroppen och blodkomponentteknologier som separerar blodet i olika beståndsdelar som sedan kan användas i vården av cancerpatienter.
2009 namngavs en byggnad vid Universitetssjukhuset i Lund efter Alwall. Den tidigare barnkliniken, där bland annat njurkliniken håller till, fick då namnet Alwallhuset.