"Den första lappen kom på redan efter något år sedan byxbenet fastnat i cykelkedjan. Utsvängda byxben och cyklar passar inte så bra ihop. Sedan lappade jag omsorgsfullt jeansen efterhand som de gav sig. Mors symaskin, Husqvarna Automatic, var stark och lätt att använda, klarade tjocka tyglager med glans.
Det var jävligt hippt att ha lappade jeans, även om inte alla tyckte det. En del tyckte att man kunde ha trasiga jeans, men det tyckte inte jag, det skulle vara helt. Lappat, men helt.
Fläckigheten beror på det textillim som till en början användes för att fästa lapparna. Det visade sig tyvärr inte med detsamma att textillimmet slog igenom. Inte så roligt, så det fick bli symaskinen i stället.
Jeansen användes från 8:an i grundskolan och sedan under större delen av gymnasietiden tills jag växte ur dem. Som synes är fållen nersläppt så långt det bara går."
/Jens Johannesson, 2018-05-20
; Enligt brukarens syster, Lotte Johannesson, användes jeansen tillsammans med indiska kurtor [långskjorta för herrar] eller kraglösa skjortor i randig, indisk bomull. Ofta tillsammans med en lång, svart, broderad, indisk ylleväst. Det var mycket indiskt som gällde, ofta inköpt i Köpenhamn på "Janus, Hong-Kong" på Strøget eller "Shigh", vilka syskonen gärna besökte när de var på besök hos sin farmor som bodde i Köpenhamn.
"Senare, när Jens gick i gymnasiet, blev det gärna lågärmade "farfarströjor" i bomull, med knäppning, oftast vita men ibland stålblå. Ibland hade han lite tjockare farfarströjor i Lahmanstrikå, mjuka och sköna. Han hade också gärna randiga kraglösa flanellskjortor i bomull (vi kallade dem arbetarskjortor), oftast i en ljusblå-vit färgskala. Till detta bars med fördel någon av fars utrangerade vita läkarrockar i bomull, slängigt oknäppt och förstås med ärmarna uppkavlade ett par varv. Mycket coolt! Farfarströjorna köptes i Broby där vi bodde, på en av de lokala herrekiperingarna (Ripps, eller ibland Lundhs). Arbetarskjortorna var alldeles för vida och bylsiga i modellen, så Jens sydde om dem så att de blev mera kroppsnära. Han var duktig med symaskinen och noga med att det skulle bli som han ville. Det viktigaste av allt var ju att inte se ut som alla andra utan ha en egen stil. Och kärleksfullt lappade jeans och slarvigt buren läkarrock var en svårslagen kombo ur den synpunkten." /Lotte Johannesson
[I Janus-butikerna i Köpenhamn och Århus, hittade de unga under 1970-talet de coolaste Peru hattar, vantar, tröjor och ponchos. Det var här man köpte indiska korgar, stickade kläder, praktiska kläder och halsdukar i sprakande färger, handrullade vaxljus, indiska mattor i vilda mönster och de nödvändiga keramiska tekannorna med muggar som varje tonåring hade i sitt rum.]
Leave a comment
You can comment on the object here. We moderate all comments before publishing.