logo

Carlotta - the museum database

bild

KM 38072.28 :: dockskåpsfåtölj

Object description
Klädd i blått med toffsar.
Inventarienummer
KM 38072.28
Sakord
dockskåpsfåtölj
Antal
1
Beskrivning
Klädd i blått med toffsar.
Historik
Vårt dockskåps historia. Dockskåpet var julen 1865 en julklapp till de två systrarna Alma och Judith Gegerfelt, och i sinom tid blev de yngre systrarna Hildur och Adéle också delägare där. Det är antagligt att själva skåpet först tillkommit och att då möblering skulle företagas, det ej varit möjligt att genom köp införskaffa tillräckligt antal möbler i lämplig storlek. Följden var att en del måste tillverkas och min mor utförde med tillhjälp av snickare Landgren detta arbete. Ganska säkert är att hon härvid drog sig till minnes vad hon under sin ungdom så många gånger sett på herrgårdarna i hemtrakten, hörnsoffan i salongen vittna bland annat härom, och ävenså har nog modellerna till de två kristallkronorna sitt ursprung från detta håll. (Text ur brev i byrå i dockskåpet, fortsätter nedan); Vårt dockskåps historia, forts. Salongen befinner sig nu i huvudsak i samma skick som då den inreddes och detta är även förhållandet med det under denna till höger belägna, förmaket eller damrummet då däremot det till vänster fått en helt annan utstyrsel. Ursprungligen sängkammare, blev det då dockskåpet år 1897 skulle överlämnas till Ingeborg Winther, Judiths dotter, apterat till herrum och möblerat efter tidens sed, varvid min mor och jag voro både tapetserare och målare. Ingen som gjorde anspråk på att äga självaktning på 1890-talet vid inredning av ett herrum underlåta att med möblemanget införliva en turkisk divan, och en dylik ingick som synes också i den vi åstadkommo. Vi voro nog rätt så belåtna med interiören i sin helhet och kan den må hända i inte egentlig mening betecknas såsom ful ehuru den med sina tillskott av tofsar och fransar här vittna om en efter våra dagars uppfattning förkastlig för att inte säga föraktlig smakinriktning. Sängkammaren förflyttades till rummet direkt under och fick endast ett par nyförvärv, redan den med undantag för sängen, som ursprungligen blott var en bedräglig uppställning av en uppbäddad sådan. Olämplig tyckte vi, att nu anbringa emedan den presenterar sig ungefär som från början. Det bredvid liggande köket blev under vårt regemente så småningom skattat på mobilierna, vilka praktiskt utnyttjades utanför den för dem avsedda lokalen, och då dockskåpet kommit i Ingeborg Winthers händer, inköptes och installerades däri år 1899 ett matrumsmöblemang till vilket ju hörde den då men numera icke önskvärda buffen. Jag tror ej att dockskåpet någonsin definitivt övergått till Viveka Håkanson, Ingeborgs dotter. Säkerligen ansågs det vara hennes, då hon blev stor nog att laga det i bruk, i varje fall är hon inom vår familj den sista ägarinnan därav. (Text ur brev i byrå i dockskåpet, fortsätter nedan); Vårt dockskåps historia, forts. Det är naturligt, ja ofrånkomligt att ett dukkehiem som tillhört olika personer av tre generationer icke kunnat förbliva sådant det från byggnaden var, men vi har i alla händelser förfarit med den pietet som gjort sig gällande, och det är ju endast herr och matrum vilka icke förskriva sig från år 1865. Inredningen i dessa har ju dock förefunnits i flera decennier - daterar sig till och med från föregående århundrade och blir väl en gång i världen antik också den. I fråga om mindre saker kan jag med säkerhet endast yttra mig om ett fåtal. Den lilla tallriken med röda blommor som jag placerat ovanpå linneskåpet i matrummet har så långt jag kan minnas tillbaka funnits bland småtingen, även så skålen av mjölkvitt glas som fått sin plats på sybordet i damrummet, björnen i elfenben på skrivbordet där samman städes har kommit från Indien - närmare bestämt från Agra- och de två svanarna på byrån i salongen blev år 1892 med min bror och mig som åsyna vittnen för dockskåpets räkning utförda av en glasblåsare som här i Lund hade en uppvisning av sin skicklighet. Dockherrskapet, som vid första överlämnandet residerade i våningen, har för länge, länge sedan skattats åt förgängelsen, och jag erinrar mig ej mer än en av familjens medlemmar. Antagligen måste denna rubriceras som frun i huset och bilden av henne är för mig så tillvida rätt tydlig. Hon satt på den inre stolen till vänster vid salongsbordet, hade porslinshuvud med guldgult hår benat i mitten och kammat åt sidorna över valkar, och var iförd en vit klänning med struttande kjol av mäktlig vidd. I sanningens intresse måste det bifogas att sittandet var föga illusorisk, i ty att vederbörande var styv som en pinne - en egenskap vanlig hos dockor från denna period - och att håret var i ett med porslinshuvudet....... Text ur brev Januari 1934 av Hildur von Gegerfelt (se uppgiftsboken nr 28).; Sesam packade i Weibullska 1999 två föremål märkta med detta nummer, dessa återfinns dock ej på de äldre fotografierna och finns inte till hands vid inläggningen 2002: Skrivbord, brunmålad, svängda ben, fem lådor, uppepå bordsskivan ett skåp med dörr samt en hylla med bakstycke, förgylld dekor. B:12, Dj:6, H:12,5. Ett skålat fat av vitt porslin med dekor i form av tre små blommor i rosa och grönt. Sprucket. Mått: H 0,6 cm, Diam 3,4 cm.; Föremålet hör till bottenvåningen, till vänster.
Material
silke
Höjd
8,7 cm
Namn - Brukare/Ägare
Gegerfelt Adéle
Gegerfelt Alma
Gegerfelt Hildur
Gegerfelt Judith
Håkansson Viveka
Titel - Personens
fröken
Winther Ingeborg
Levnadsår
1893-
Klassifikation Kulturen
C4a
Namn - Förvärvat från
Håkansson Viveka
Titel - Personens
fröken
Datum - Förvärv till museet
1936
Förvärvsomständigheter
gåva
Samtidiga förvärv
38072-38072.97

Leave a comment

You can comment on the object here. We moderate all comments before publishing.