Hon kom till byn Holm utanför Laholm för att arbeta som hembiträde år 1882 och stannade troligen i omgivningen fram till 1894, då hon började som hushållerska för patron Malte Dahl på Laholms Kungsgård. I början var hon omtyckt och en duktig arbeterska, men det antecknas att hon hade ett häftigt humör och ett oroligt sinne.

På hösten 1896 började hon agera irrationellt och försökte vid ett par tillfällen att kasta sig ut från ett fönster från andra våningen. Läkaren noterade då att hon antingen led av olycklig kärlek eller missbrukade alkohol. Patron Dahl skickade henne till Sankt Lars sjukhus för att bli omhändertagen.

I början grät hon hela tiden och bad om att skickas hem. Hon påstod sig vara dotter till patronen och hans hustru. Hon var förvirrad, hade vanföreställningar och hörde röster i huvudet. Med tiden fann hon dock sin plats på sjukhuset och deltog i det dagliga arbetet, främst på tvätten.

Det står i hennes sjukhusjournal att hon sydde många ”kuriöst fantastiska” dukar på sin fritid, och att hon behöll dessa för sig själv på ett säkert ställe.

År 1927 överfördes hon till Sankta Maria sjukhus utanför Helsingborg, där hon vårdades fram till sin död. På slutet uppträdde hon som en gammal, vänlig och fin dam. Hon bar alltid huvudduk, vilken hon själv hade gjort av en hopvikt handduk, och smyckade sig med en massa glänsande "krimskrams" i form av kedjor och spännen.

;

Ur journalen 1924:

Är alltjämt lika utpyntad som förut med broscher, kedjor och armband och dylikt och begär vid varje rond, då hon är hemma på avdelningen att få sin frihet och gå som hon vill och upprepar vad major Dahl sagt i telefonen, vanligen att ”fröken Johansson skall ha sin frihet”. En dag talade hon om, att det ”gick 12 stycken människor på hennes tunga” men kunde ej förklara vad hon menade därmed.

[…]

Har emellanåt fått subsalicyl. Bismuth [mot magbesvär] och några gånger nervdroppar eller Tielemanns [Thielemanns] droppar, vilket hon själv begärt.

[…]

Är hon hemma någon dag på avdelningen [istället för vid tvätten] brukar hon sitta och sy ut figurer på tyglappar, som hon sedan gömmer mycket väl.

[…]

Pratar om hur rik hon är. Att hon har köpt hela anstalten här samt har andelar i alla vinstgivande företag i hela världen. Blir högst förnärmad om någon säger henne att hon är patient här.

Ur journalen 1926:

Vistas sedan 22.7 å avdelning A1. Och sitter på arbetssalen och arbetar flitigt med sömnad under ständigt småpratande för sig själv.