Sven Ingvar Olsson Ingvar, född 15 december 1889 i Danmark, död 21 april 1947 i Lund, var en svensk läkare och professor. Han var gift med Ingegerd Henschen-Ingvar, far till David H. Ingvar och Cilla Ingvar.
Sven Ingvar disputerade 1918 för medicine doktorsgraden vid Lunds universitet på avhandlingen Zur Phylo- und Ontogenese des Kleinhirns nebst ein Versuch zu einheitlicher Erklärung der zerebellaren Funktion und Lokalisation: Erste Mitteilung über das Kleinhirn. Året därpå erhöll han sin grad och blev han docent i neurologi, biträdande lärare i medicin och var från 1929 professor i praktisk medicin där. 1916 blev han bataljonsläkare, och var somrarna 1922-30 överläkare vid Ramlösa brunn. Ingvar medverkade under signaturen S.I-r i Svensk uppslagsbok.[1]
Sven Ingvar var en av tio lundaprofessorer vilka 1942 gav ut essäsamlingen Tidsspegel på Bonniers förlag, i vilken de tydligt tog ställning mot nazism och för demokrati .De blev därigenom en motpol till de många tysksinnade vid universitetet.
Sven Ingvar var mellan åren 1933-1936 ordförande för Medicinska Föreningen