Möllevångshemmet hette från början Malmöhus läns Idiotanstalt. Efter 1905 kallades det i vardsglag för "Möllevångshem".
Anläggningen hade plats för 25 elever som enligt reglementet skulle bestå av mera utvecklingsbara efterblivna barn. Redan 1883 fanns där dock 33 elever och huvudbyggnaden byggdes därför till så att man skulle kunna ta emot 50 elever, och snart var där istället 55.
1884 stod en en större utbyggnad klar som innebar en förlängning mot norr av den två våningar höga mellanbyggnaden. Arkitekt var Salomon Sörensen.
Det visade sig svårt att finna plats för de elever som blivit för gamla men inte kunde placeras ut i samhället. Styrelsen påtalade därför fr o m 1888 regelbundet behovet av ett arbetshem för äldre elever, och för ändamålet köptes ytterligare mark väster om det ursprungliga området. Det dröjde dock ända till 1921 innan ett arbetshem med plats för 20 män stod klart. Det hade ljusa gulvita fasader och kallades för gula skolan. För att möta det kontinuerligt ökande platsbehovet skedde under årens lopp ett antal ny- och tillbyggnader.