Skrevs in Psykiatriska kliniken på Lunds lasarett under två veckor 1931. Vårdad på Sankta Maria sjukhus 1932-1937 (1932 intagen på egen begäran). Sedan intagen på Sankt Lars 1943 - 1958 (men troligen vårdad på ett vårdhem i Trelleborg 1950-1958). Diagnos: schizofreni.

Skrevs ut som förbättrad 1958.

Ur journalen 1931 (Psykiatriska kliniken Lund):

"Då han nu uppmanas att höra efter vad radion och rösterna ha att säga honom just nu, sitter han ett ögonblick alldeles tyst liksom lyssnande och repeterar därefter med monoton livlös stämma: ”Det är rätt, herr Sonesson. Det är mycket riktigt, herr Sonesson. Det är bra, herr Sonesson.” […] Tidigare har hans öron varit ”plomberade”, men han har nu via sina radiomeddelande uppmanats att bada mkt, och badda sitt huvud för att därigenom upplösa plomberna."

Ur journal från Sankta Maria sjukhus 1932:

"Tycks ej äga ngn som helst sjukdomsinsikt och berättar villigt och med största troskyldighet om vilken framstående och högt uppsatt man han är, samtidigt som han gärna vidgår att han är Sone Sonesson från Bosarp och lantbrukare till yrket. Han är ”Gud” och ”Akademigeneral”, vilket enligt hans mening är en och samma sak; han är ”elektricitetens fader” och står i ständig förbindelse med observatoriet i Paris, genom vilket han erfar allt som händer och sker; han har haft ”alla stora själar” inom sig t.ex. Birger Jarl, Erik den helige m.fl.

Tycks även ha en del erotiskt färgade vanföreställningar bundna till en barndomskamrat till honom, Berta Sofia Eriksson V:a Ströö, med vilken han sedan 1910 varit ”tvehågset gift i omedveten tid”. Visserligen skall hon enligt hans uppgift ha stämt honom, men det beror endast på hennes ”tvehågsenhet” och i längden kan hon inte motstå honom, då han är ”världens förnämste man på kärlekens område” […] Beskriver hur han har 2 talorgan, ett kvinnligt och ett manligt, av vilket det kvinnliga är beläget under hjässan i nackregionen och det manliga i halsen. ”Då dessa störa samman skall jag sammanträffa med kvinnan, det är visserligen sant”, säger han högtidligen.

Säger sig vara hälften man och hälften kvinna och talar som man med grov basröst, som kvinna med liten pipig röst. Tycker luften på avdeln vara laddad med elektricitet, känner sig varm i huvudet och doppar därför ofta hela huvudet i handfatet så att vattnet rinner av honom. Ordinerad luminal 0,10 ggr.3."

Ur journalen 1943:

Anges vara mestadels lugn och tyst och arbetar i vävsalen. Skrivs ut såsom förbättrad 1958.