Var en svensk fysiolog, professor vid Lunds universitet från 1885. Han var universitets rektor från 1899.
Blix ägnade sig särskilt åt muskelfysiologi och sinnesfysiologi och nådde viktiga resultat inom dessa områden, bland vilka främst bör nämnas hans upptäckt av att våra förnimmelser av köld och värme förmedlas genom olika slags nerver. Denna upptäckt beskrivs i avhandlingen Experimentala bidrag till lösningen af frågan om hudnervernas specifika energi (1883, i Uppsala läkarförenings förhandlingar), för vilken han 1889 erhöll Svenska läkarsällskapets halvsekelsmedalj. I sin gradualavhandling, Oftalmometriska studier (1880; av Vetenskapsakademien belönat med halva wallmarkska belöningen), beskriver han en efter en ny princip konstruerad oftalmometer och redovisar med denna utförda mätningar.
Blix konstruerade även en mängd fysiologiska instrument, bland annat muskelindikatorn och termogalvanometern, som är beskrivna dels i ovanstående arbeten, dels i andra avhandlingar, bland annat i Neue registrirapparate (i Pflügers Archiv für die gesammte Physiologie des Menschen und der Thiere 1902). Bland Blix arbeten kan även nämnas hans forskning om varför människan inte kan flyga.
Blix hade en överenskommelse med kollegan Carl Magnus Fürst om att den av dem som först dog skulle få sin hjärna undersökt av den andre. Fürst höll sitt löfte och utkom kort efter Magnus död med skriften "Magnus Blix' hjärna" på Gleerups förlag. Hjärnan i dess komponenter finns fortfarande konserverad vid Lunds universitet.