Ingrid Gamstorp föddes i Lund som dotter till dåvarande borgmästaren Pehr Gamstorp och hans hustru Greta, född Alsén. Hon gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och började efter studentexamen 1942 att studera medicin vid Lunds universitet.
Som medicine kandidat kom hon en tid att tillhöra den stab som tog hand om frigivna koncentrationslägerfångar från Auschwitz och Bergen Belsen. Efter sin läkarexamen tjänstgjorde hon en kort tid på Sankt Lars innan hon fortsatte som underläkare vid medicinkliniken i Helsingborg och därefter på barnavdelningen i Kristianstad under ledning av Sten Axtrup.
Därefter följde tjänstgöring som amanuens, underläkare och biträdande överläkare på barnkliniken i Lund hos professor Siewe (uppfinnare av bröstmjölkersättningsmedlet Citrido) under åren 1954-1967. Hon disputerade 1956 och blev docent i pediatrik.
Som stipendiat tillbringade hon ett år i Boston i USA varifrån hon kom hem som Sveriges mest välutbildade barnneurolog.
En lycklig tid i hennes liv blev åren som överläkare vid barnkliniken vid lasarettet i Jönköping varefter hon kallades till en nyinrättad tjänst som professor i barnneurologi vid Uppsala universitet 1972, en tjänst hon innehade fram till pensioneringen 1989.
Gamstorp gjorde sig känd som en skicklig och suverän diagnostiker som fick konsultationer från hela landet när det gällde svårutredda fall och sällsynta neurologiska sjukdomstillstånd. Hon blev också något av en pionjär som lärare i medicinsk etik.
Hon blev prisad främst för sina insatser när det gällde barn med muskelsjukdomar och är en av de få svenska läkare som kommit att ge internationellt accepterat namn åt en sjukdom eller ett medicinskt syndrom. Gamstorps syndrom är en ärftlig åkomma med episodiskt uppträdande förlamningssymptom orsakade av för mycket kalium i blodet, något som Ingrid Gamstorp upptäckte som ung barnläkare i Skåne.