Malmös asyl för sinnessjuka låg på Rundelsgatan och hette ursprungligen Malmö hospital.
Före reformationen var det klosterbröderna som skötte sjuk- och äldrevården, det vill säga på den danska tiden. När munkarna kördes på porten inrättades det 1530 ett nytt hospital i det gamla Gråbrödraklostret som låg i stadens utkant, numera Kungsparken. Efter Roskildefreden blev hospitalet likställt med svenska sjukhus. Men de svenska herrarna rev ner hospitalet för att Malmöhus kanoner skulle få fritt skottfält. Under det skånska kriget flyttade man således inrättningen till ett mer skyddat läge. Runt 1675 köptes för ändamålet flera gårdar i närheten av bastionen Rundelen.
I mitten av 1700-talet kom de första lasaretten med syfte att inte bara vårda, utan även försöka bota, därmed begränsades hostitalets verksamhet att för Malmöhus län omfatta vård av sinnessjuka – vid denna tid ett ganska vitt begrepp som inkluderade både obotliga och smittsamma sjukdomar. För ändamålet uppfördes en ny länga längs Rundelsgatan (mitt emot Siriusorden idag) samt en större tvåvåningsbyggnad inne gå gården för manliga patienter, kallad ”Gustaf III:s hus” och senare ”stora mansbyggnaden”.
Enligt "Rulla öfwer Hospitals Hjonen i Malmö" från den 2 juli 1841 var antalet patienter 220.
Vården och behandlingen hade förbättrades genom åren, men först 1814 fick hospitalet egen läkare.
Andra byggnader tillkom under andra och tredje decenniet av 1800-talet, möjligen i samband med att institutionen blev Centralhospital för de tre sydligaste landskapen. En kyrkogård fanns det också på området, den sträckte sig ut längs Snapperupsgatan mot Baltzarsgatan där man hitta lämningar i form av skelettet.
I ett betänkande rörande hospitalsväsendet från 1850 anges att "Malmö Hospital är otjenligt och icke kan förändras på ett mot tidens fordringar svarande ändamål, utan fördenskull anses böra nybyggas och förläggas på annan plats". I samband med detta föreslås att ett nytt hospital byggs i Lund.
År 1879 togs det nya hospitalet i Lund (S:t Lars) i bruk och därmed inleddes en tillbakagång för sjukhuset i Malmö som därefter intog funktionen som asyl under namnet S:t Petri sjukhus. Vid flytten från Malmö till Lund ansågs endast 8 av 170 patienter botliga, vilket alltså innebar att endast dessa 8 botbara patietner flyttades över till Lunds hospital.
De befintliga lokalerna användes tills Östra sjukhuset stod klart 1935.
De äldsta husen var de som revs först. 1938 var längan och ”Gustaf III:s hus” borta och den gamla kastanjen som stod inne på asylens gård blottlagd på platsen som döptes till Rundelen. Det 300 år gamla trädet föll murken ner på gatan sommaren 1998. Kastanjen var ett sista vittne om alla de fattiga och sjuka malmöbor vars tragiska öden slutat sina dagar på denna institution.
En ny kastanj står numera i Rundelen i sällskap med ett minnesmärke om bagarelaget som hade hus i närheten. Av alla ”dårar, borttagna eller med oboteliga och smittsamma sjukdomar behäftade” – som det talas om en kunglig förordning från 1766 – finns inte ett spår.