Elia (hebreiska: Eliyahu) var en profet i Israel på 800-talet före Kristus. Han nämns i både Gamla Testamentet, som en av de tidigaste profeterna, och i Nya Testamentet, samt i Koranen under namnet Ilyas. Elia uppträder under kung Ahabs regering i Israel ca år 920 f.Kr..
Utifrån en profetia i Gamla Testamentet väntar många judar på hans återvändo som en företrädare inför ankomsten av Messias.
Elia utmanade Baals prästerskap och bevisade för israeliterna att hans Gud var den sanne guden genom att mirakulöst framkalla eld på berget Karmel. Han vänder sig emot avgudadyrkan och ådrar sig drottning Isebels vrede. När hon försöker döda honom, och han mediterar i öknen mottar han ett budskap av Gud. I kungaböckerna står det bland annat att Elia väcktes från döden och även tog med sig eld från himlen. Vid slutet av sitt liv dör han inte, utan förs upp till himlen i en brinnande vagn i en virvelvind.