Nisse, som togs in som barnpatient på Vipeholmsanstalten, har genom åren sett sitt Vipeholm förändras, göras om till gruppboende, för att slutligen läggas ner helt. Nisse kom att bo de sista åren av sitt liv på ett gruppboende i Stehag. Efter sin död har han donerat delar av sina tillhörigheter till Medicinhistoriska Museet.
Nisses mamma dog då han föddes. Pappan ville gärna ta hand om sin son, men hade själv problem. Efter ett år blev pojken, som var utvecklingsstörd, omhändertagen för samhällsvård. Som sexåring kom han till Vipeholm.
Nisse var fenomenal på att ta sig in överallt. Han smög omkring och kollade efter nycklar, det gick inte att smyga på honom. Han kunde ta sig in i låsta bilar, men ingen fick se när han gjorde det. Vid obevakade tillfällen tog han allt han kunde komma över, själv sa han att han passade sakerna. Han hade ställen nere i kulvertarna där han förvarade sina samlingar. Skötarna brukade be honom leta upp försvunna saker mot löftet om en krona, då brukade många försvunna saker komma till rätta. Vid den här tiden fanns det även en stor kleptoman bland personalen. Men Nisse fick oftast skulden för allt som försvann, vilket säkert många gånger var orättvist.
Nisse var även en specialist på att kasta upp saker i träd. Han band först snören i sakerna, så att de skulle fastna ordentligt. Cykelhjul, glasflaskor, lösben från hjälpmedelscentralen, en stödkäpp med ispigg och annat som Nisse kunde få tag på kunde hänga och dingla i träden. Enligt en sköterska kastade Nisse upp föremålen till sin mamma i himlen som hade dött i barnsäng.
Föremålen i träden var inte helt ofarliga för folk som rörde sig ute i parken. Nisse blev inte glad när sakerna plockades ner. Ungefär en gång om året fick brandkåren komma med en stegbil och ta ner saker som personalen inte klarade själva. Det gjorde snabbt Nisse till den dyraste patienten på Vipeholm.
Nisse var uppe med tuppen och sist i säng. Kallt kaffe och cigaretter var hans passioner. Nisse umgicks helst bara med personal. Efter frukost brukade han vara med ett utelag och arbeta med trädgårdsarbete. På eftermiddagen kunde han vara på arbetsterapin och t.ex. tillverka fågelholkar. När det blev för långtråkigt kunde han ge sig av på en cykeltur. Han kallades cykel-Nisse, då man ofta såg honom cykla omkring iklädd dubbla västar för att få plats med sin samling av knappar. På kvällen kunde han gå på en kvällskurs eller titta på tv. Att lyssna på musik var ett annat stort intresse. Nisse hade en stor skivsamling och var även flitig med att låna bibliotekets skivor.