Ebba Gustava Karström föddes i Stockholm 1828 och dog i Jönköping 1922. Föräldrar var tulldistriktschef Vilhelm Karström och Carolina Almqvist. Ebbas skolgång skedde i Augusta Bjurströms skola i Stockholm . Hon studerade musik vid Lindblads institut samt läste språk. Som mycket ung blev hon lärarinna vid Sveriges första söndagsskola, öppnad i Stockholm av fröken Betty Ehrenborg (senare friherrinnan Posse af Säby) på 1850-talet. Nästan samtidigt påbörjade hon sitt livslånga arbete som översättare och författare. 1847 flyttade hon och föräldrarna till Göteborg, och det dröjde inte länge innan Ebba öppnade en söndagsskola här. Under en studieresa till England och Skottland kom hon i kontakt med de då aktiva, andliga rörelserna och deras ledare,. Hon mötte bl.a Georg Müller, som på eget initiativ hade öppnat ett kristet barnhem. Med dessa nya erfarenheter fortsatte hon sitt arbete i "människokärlekens tjänst".
1856 gifte Ebba sig med kaptenen i kungliga ingenjörskåren, Carl M. Ramsay och fyra år senare flyttade familjen till Jönköping. Här startade hon efter något år ”Skyddsföreningens småbarnsskola”, men på grund av makens hastiga död 1864 tvingades hon och parets 4 barn att flytta tillbaka till föräldrahemmet i Göteborg. Här fortsatte hon sitt arbete i söndagsskolan och bildade 1865 även en förening för att hjälpa de sjuka, vanföra och tuberkulosdrabbade (skroflersjuka) barnen. Hon förespråkade och genomdrev sommarkolonier för stadens fattiga barn och ordnade "modermöten" där fattiga kvinnor fick hjälp att lära sig hjälpa sig själva och sina familjer.
Vid ett återbesök 1872 i Jönköping fick Ebba ögon på ett hus, vilket hon ansåg lämpligt som hem för sjuka barn, men även för sig själv och sina barn. Fadern köpte huset och marken åt henne, och efter reparationer öppnade "Vilhelms Minne" (senare omdöpt till Vilhelmsro) 1874 dörrarna för 6 sjuka små pojkar. Med ekonomisk hjälp från släktingar i England och bidrag från kommuner och privata kunde vårdhemmet växa med fler byggnader. Under en längre vistelse i utlandet såg Ebba vad man i Frankrike gjorde för de epileptiska, utvecklingsstörda barnen, och 1889 öppnade hon ett hem avsett för epileptiska barn på Vilhelms Minne. Utöver detta hem lät hon upprätta ett hem i Bankeryd för vuxna, kvinnliga epileptiker samt vårdhemmen Vilhelmshöjd i Värnamo och Nyhem i Helsingborg.
Ebba Ramsay var banbrytare inom epileptikervården i Sverige, men hennes engagemang räckte även till för de vuxna. Efter studieresor i de europeiska hamnstäderna blev hon en ivrig förespråkare för kyrkor för skandinaviska sjömän samt för utdelandet av biblar på hotell och järnvägsstationer.