Patient Sankt Lars 1886-1925. Togs in vid 46 års ålder 1886 (diagnos Paranoia) och dog på sjukhuset.
Ur journalen 1889: "Vill inte arbeta, vill endast syssla med sina djurfigurer (...) Då pat. nu lång tid fortsatt med fabrikationen av hästar, kor etc, men ej på villkor velat göra något ordentligt arbete, förbjöds han i slutet af förra månaden att gå ut på egen hand med mindre han arbetade med reda och för hospitalets räkning. I början var han absolut omöjlig, grät och klagade öfver den orättvisa behandling. Så småningom förmåddes han dock att deltaga i förekommande göromål såsom mindre snickeriarbete ute och arbetar nu teml. ordentligt hvadan han återfått sina friheter”.
Ca 12 år senare: "...och slöjdar på lediga stunder en mängd vilda och tama djur, - ej utan talang".
Ur "Särlingar från S:t Lars museum" (1995):
"Välbegåvad dräng som vistades 11 år i Amerika. Ogift. Insjuknar vid 46-års ålder. Han tror att människor kommer från Amerika för att spionera på honom. Hela livet har han samma föreställningar. Dessa personer från Amerika har redskap, elektriska maskiner, som gör att man kan hålla reda på hans planer, tankar och tal. Han anklagas för mord, hot, mordbrand. Man tänker stjäla bort honom och skjuta honom. Blir tidvis orolig och ömtålig. Så småningom vill även medpatienterna ha bort honom från avdelningen och sjukhuset. Ber uttryckligen överläkaren om att förhindra detta, vill vara kvar på sjukhuset. Beskrivs som vänlig, språksam, helt klar. Till en början är det oenighet mellan honom och personalen om vad han ska syssla med. Patienten vill snida sina djur. På sjukhuset vill man att han arbetar för sjukhuset. Han gör en båt som han själv använder i ån. Sjukhuset ligger ju vid Höje å. Han gör trädgårdsmöbler som är bättre än förebilden. Han anlägger en väg, gräver en brunn åt sjukhuset. 1889 blir man överens om vad han ska syssla med. Han har då passat fasaner och byggt ett fasanhus i sjukhusparken. Han tillbringar sedan resten av sitt liv med att passa fasanerna och bygger flera hus. Snidar sina djur på sin fritid. Han bygger så småningom ett större fasanhus där han tillbringar mycket tid själv. Det antecknas att han kommer mycket sent till sitt rum på kvällarna då spionerna stör honom mer där. Från 1900 har han också en egen stor hund!"