logo

Carlotta - the museum database

Attjis :: mytologisk person

Object description

Enligt samisk tradition är Attjis son till solguden Beijve och bror till Njavvis. Attjis och hans hustru Attjis-ene, Skamlösan - Månens dotter. Månguden Mano, som var yngre bror till Beijve, göt bitterhet i Attjis hjärta så att han blev avundsjuk och ond.

"Broder — tag min vildren odelt! Gif mig blott ett stycke kokkött, ty jag själf är ganska hungrig och min maka, Njavvis-ene,väntar mig i låga kåtan..." Så talade med mild röst den gode Njavvis, men Mano göt dubbelt afsin bitterhet i Attjis hjärta och ur de understa hemmen stego ondavålnader, som dårade Attjis sinne så att han ej längre såg, att Njavvisvar hans gode broder, så att han glömde det ord, som Beijve gifvitdem i den första goda tiden: »Broder kan ej hata broder.» Så skedde detta förskräckliga, som fullt och helt brakte den ondatiden öfver världen, släppte de onda hemmens vålnader in öfver Beijves rike och kom Beijve att i ångest gömma sitt ansikte. Fylld af Manos och Attjis-enes onda råd, dårad af de undre hemmens vålnader, fattade Attjis den lilla renens hornkrona och slog därmed sin broder. Ja han slog honom ganska hårdt, så att hans anda for ut af honom och hans själ hastigt nedfor till Jabmien-aimo. /---/ Hela jorden darrade och den onde Attjis, som ännu stod med hornkronan i hand, slungadesbort från jorden, upp till månen, den bleke Mano, där han skall förblifva intill den andra, nya tiden."/ Sagan om Solens söner

Visat namn
Attjis
Förekommer som
Avbildad person
Namn - Annan anknytning
Njavvis [bror]
Titel - Personens
mytologisk person
Titel - Personens
mytologisk person
Persontext

Enligt samisk tradition är Attjis son till solguden Beijve och bror till Njavvis. Attjis och hans hustru Attjis-ene, Skamlösan - Månens dotter. Månguden Mano, som var yngre bror till Beijve, göt bitterhet i Attjis hjärta så att han blev avundsjuk och ond.

"Broder — tag min vildren odelt! Gif mig blott ett stycke kokkött, ty jag själf är ganska hungrig och min maka, Njavvis-ene,väntar mig i låga kåtan..." Så talade med mild röst den gode Njavvis, men Mano göt dubbelt afsin bitterhet i Attjis hjärta och ur de understa hemmen stego ondavålnader, som dårade Attjis sinne så att han ej längre såg, att Njavvisvar hans gode broder, så att han glömde det ord, som Beijve gifvitdem i den första goda tiden: »Broder kan ej hata broder.» Så skedde detta förskräckliga, som fullt och helt brakte den ondatiden öfver världen, släppte de onda hemmens vålnader in öfver Beijves rike och kom Beijve att i ångest gömma sitt ansikte. Fylld af Manos och Attjis-enes onda råd, dårad af de undre hemmens vålnader, fattade Attjis den lilla renens hornkrona och slog därmed sin broder. Ja han slog honom ganska hårdt, så att hans anda for ut af honom och hans själ hastigt nedfor till Jabmien-aimo. /---/ Hela jorden darrade och den onde Attjis, som ännu stod med hornkronan i hand, slungadesbort från jorden, upp till månen, den bleke Mano, där han skall förblifva intill den andra, nya tiden."/ Sagan om Solens söner

Leave a comment

You can comment on the object here. We moderate all comments before publishing.