Shakespear William

Object description

William, född 1564, död 23 april 1616, engelsk dramatiker och skald. Han betraktas i vår tid som världslitteraturens främste dramatiker, men länge visste man anmärkningsvärt litet om hans liv och person. Detta ledde till teorier om att dramerna skrivits av andra, t.ex. Marlowe eller Francis Bacon. Shakespeare föddes i Stratford-on-Avon som son till en ansedd borgare. 1582 gifte han sig med den åtta år äldre Anne Hathaway, dotter till en förmögen bonde. Tio år senare återfinns han i London som skådespelare och delägare i en teatergrupp under lordkammarherrens beskydd. Han adlades 1596. Truppen var Londons ledande och byggde 1599 Globe Theatre, där den spelade. 1603 kom den direkt under kung Jakob I:s beskydd och förvärvade inomhusscenen Blackfriars 1608. Shakespeare drog sig 1610 tillbaka som en bärgad man till födelsestaden, där han dog och ligger begravd.

Han hade först framgång som lyriker. Ett par versberättelser med antika motiv i tidens stil tillägnades den unge earlen av Southampton. En serie sonetter (tryckta först 1609), som uttrycker varma känslor för en ung man, kan vara riktade till samma höga beskyddare. Utsökta lyriska sånger ingår också i många av skådespelen.

Object description

Den dramatiska produktionen består av 37 skådespel: komedier, krönikespel, tragedier och sagospel. Inget av dem finns bevarat i Shakespeares handskrift, hälften trycktes i kvartoupplagor under hans livstid, men dessa är svåra att datera. Den första samlade utgåvan gavs ut 1623 under redaktion av ett par skådespelarkolleger; efter sitt format kallas den för ��The First Folio��, där det enda autentiska porträttet av skalden finns. Det har diskuterats hur stor del av dramerna Shakespeare egentligen skrev i förväg. Kanske var det bara de ��litterära�� scenerna, t.ex. monologerna på välljudande blankvers, medan replikskiften och folkscener på prosa improviserades fram under repetitionerna. Sålunda skulle ett komplett manuskript ha redigerats samman först sedan pjäsen hade börjat uppföras eller möjligen spelats färdigt.

Shakespeare hämtade sitt stoff från många håll: historiska krönikor, antika och italienska författare. I vissa fall bearbetade han äldre engelska skådespel. Hans dramatik vittnar om djup förtrogenhet med scenens möjligheter. Den har ett väldigt register, från storslagen tragik till uppsluppen komik, från luftig poesi till frän realism. Språket är enastående uttrycksfullt, karaktärerna levande och sammansatta, gestaltade med skarp analys och samtidigt generös förståelse. Han hade förmågan att samtidigt vända sig till galleriernas kräsna publik och den mera råbarkade ståplatspubliken, som uppskattade fräcka vitsar och som tog vålnaders och andeväsens framträdande som något naturligt.

Tidiga är krönikespelen, t.ex. Henrik VI och det blodiga dramat om den maktgalne Richard III. Shakespeares första mogna mästerverk är tragedin Romeo och Julia om de unga älskande i Verona. I Henrik IV och Muntra fruarna i Windsor är den frodiga skrävlaren Falstaff en huvudfigur. Henrik V är ett storslaget patriotiskt drama. Under en tid skapade Shakespeare komedier, bl.a. den folkligt burleska Så tuktas en argbigga, där Petruchio tämjer den sturska Katharina, och Köpmannen i Venedig, där den judiske ockraren Shylock överlistas av Portia. Hon är den första av Shakespeares många mogna och kloka kvinnogestalter. Mer flickaktigt graciösa är Rosalind i Som ni behagar och Viola i Trettondagsafton. Dessa två fick ursprungligen en särskild effekt genom sin förklädnad till unga gossar; eftersom kvinnorollerna spelades av män var det alltså män som spelade kvinnor som spelade män. En midsommarnattsdröm är ett gyckelspel av förvirrade känslor, gestaltat med poetisk fantasi och mustig humor. Nästa period domineras av stora tragedier. De visar ofta hur rikt utrustade personligheter bryts ner av inre konflikter. Den mångfasetterade Hamlet genomsyras av den smärtsamma motsättningen mellan ideal och verklighet. Svartsjukan är huvudmotivet i Othello, maktlystnaden i Macbeth, den erotiska lidelsen i Antonius och Cleopatra. En plats för sig intar Kung Lear med sin sällsamma, barbariska miljö och sina extrema effekter. Till skaldens sista tid hör sagospelen, bl.a. En vintersaga och Stormen, där den vise Prospero och luftanden Ariel, kulturens ljusa makter, segrar över barbariet i Calibans groteska gestalt.

Dramerna spelas över hela världen, inte sällan i djärva nytolkningar som visar att varje tid återfinner något av sin problematik i Shakespeares verk. I England är man givetivs bunden av det nu ålderdomliga språket, medan man utomlands kan förhålla sig friare. I Sverige är C.A. Hagbergs översättning (1847�51) den klassiska, men på senare år har det gjorts flera nyöversättningar till enskilda uppsättningar av t.ex. Göran O. Eriksson och Britt G. Hallqvist. Dramerna har i vår tid visat sig ytterst tacksamma att filma och har ofta blivit stora publikframgångar. Se Globe Theatre.