Gulbrandsen Inger

Object description

"Under arbetet med Ravensbrück-utställningen kom jag i kontakt med en norsk kvinna som hette Inger Gulbrandsen. Jag fick veta att hon kanske skulle kunna berätta om de föremål i samlingen vi inte kände till. Jag skrev till henne och hon svarade omgående att jag var välkommen att hälsa på henne i Sörumsand som låg ganska nära Oslo. Hon välkomnade mig varmt och vi satt uppe halva natten och pratade. De föremål jag ville ha föklaring på, hade jag med bilder på. Hon förklarade och berättade. På morgonen bjöd hon på en härlig frukost och innan jag skulle ta pendeltåget till Oslo, gav hon mig några av de skulpturer ni ser här att ta med till Kulturen.

Inger föddes i Oslo 1923. Hon gick bort 2016.

Hon växte upp med sin far och bror. Hennes far jobbade i fiskehallarna och familjen hade det ganska gott ställt. Fadern tyckte att det var viktigt att flickor fick utbildning och Inger fick därför gå i realskolan, där hon bl.a lärde sig tyska.Hon var 17 år, då kriget kom till Norge. Inger hade länge varit med i arbetarrörelsens ungdomsverksamhet och kom på så sätt med i motståndsrörelsen, där både hennes far och bror var med. Genom sitt blonda hår, sin resliga kroppsbyggnad plus att hon behärskade tyska språket var hon självskriven i motståndsrörelsen.

Vid frukosten berättade hon för mig om ett jättefarligt uppdrag hon fått. Hon skulle ta tåget till en station en bit från Oslo och där skulle hon hämta vapen till motståndsrörelsen. Några närmare direktiv fick hon inte. Hon begav sig dit och klev av tåget. Perrongen var tom. Då hör hon hur tåget mot Oslo bullrar in på stationen och plötsligt står en väska vid hennes högra fot, Inger grabbar tag i den och går upp på tåget. Lägger upp väskan på en bagagehylla och hittar sedan en plats. När tåget närmar sig Oslo går ett rykte genom vagnarna: ” Idag är det kontroll på östbanan.”

Inger blir iskall. Väskan med vapen till motståndsrörelsen!!! Hon går långsamt fram mot den,låtsas att den är för tung för att ta ner. Några tyska officerare står mitt i gången och Inger fångar blicken från en av dem. Hon är ung, stilig och officeren går fram till henne och frågar ”Kann ich Sie helfen Fraulein?” Inger koketterar och svarar honom på flytande tyska. Tack men den är så tung. ”Ich nehme es” säger han chevalereskt och Inger lämnar tåget vid sidan av en hög tysk officer bärande på väskan med vapen till motståndsrörelsen. Han följer henne ända till spårvagnen och frågar om hon vill äta middag med honom. Lyckligtvis går spårvagnen och Inger löser situationen gemom att hoppa upp på den. Uppdraget väl utfört!!!

Ingers motståndsgrupp hjälpte judar till svenska gränsen. En dag när hon kom hem efter slutfört uppdrag, blev hon arresterad. Någon i hennes egen grupp hade angivit henne. Hon togs till Victoriaterassen där Gestapo hade sitt huvudkvarter i Oslo. Förhördes, dömdes och fördes så småningom till koncentrationslägret Ravensbrück. Ravensbrück var nazisternas enda kvinnoläger. Förhållandena var vidriga. Inger berättade för mig om färgernas betydelse i ett läger där allt var svart, grått och skitigt. ”Minsta lilla färgklick betydde mycket för att vi skulle hålla hoppet uppe. Också minnena om den tid vi tvingats lämna bakom oss var viktiga. Minnena kunde de åtminstone inte ta ifrån oss” sa Inger till mig.

Inger räddades av de vita bussarna till Sverige och återförenades med sin fästman Olav som suttit fängslad i Sachsenhausen Men hennes ångest var svår: ”Minnen är konstiga. De kommer om natten.”

För att råda bot på ångesten började hon arbeta med sina händer. Hon använde till att börja med vanlig modellera som hon gjorde olika föremål av. Hon skapade fram sina medfångar och olika rumsmiljöer, olika saker hon sett och upplevt i lägret. Hon experimenterade sig fram till en speciell lera som hon tyckte fungerade bättre. Genom att gestalta mardrömmarna från lägret försöker hon bemästra sin ångest samtidigt som hon sänder ett budskap till eftervärlden."

/Anita Marcus 2019 [Förintelsens ögonvittnen]

Object description

Född 1923 i Olso. Hon var aktiv i norska moståndsrörelsen under andra världskriget där hon bland annat var med om att rädda judar till Sverige. Hon arresterades 1942 av Gestapo och fördes till Grini i Oslo. 1943 kom hon till Ravensbrück som politisk fånge. Vid befrielsen 7/4 1945 kom hon till Malmö, Sverige med de vita bussarna. Hon vistades en tid i på Ramlösa innan vidarebefordran tillbakla till Norge.