LB 14106 :: fotografi

– Universitetet växer; Den stora förändringen under efterkrigstiden är förvandlingen från elit- till massuniversitet. 1950 finns 3000 studenter, 1960 läser 6000 i Lund och tio år senare 15000.

Breddningen av rekryteringen till högre utbildning blir en viktig politisk fråga. Denna demokratisering går långsamt, även om vi bland studenterna möter verkliga ”klassresenärer”.

I massuniversitetet är studentlivet anonymt. De första studenthusen byggs mot slutet av 40-talet, och 30 år senare ligger väldiga studentbostadsområden vid tre av stadens infarter. Korridoren blir den nya sociala enheten, som ersätter matlagen och kanske nationen.

Utbildning vid universitetet börjar betraktas som möjlig att genomföra efter rationella principer. Universitetet beskrivs och byggs som en utbildningsfabrik. Innehållet förefaller vara sekundärt. I stället betonas genomströmningen, ett planerarspråkets nyord.

Universitetet växer med högskolor för ekonomi och teknik samt med institutioner i Malmö. Den funktionalistiskt färgade byggnadsstilen med arkitekter som Klas Anshelm fortsätter att fungera som identitetsskapare. Vetenskapen skaffar sig nya verktyg, däribland datorn SMIL (SifferMaskinen i Lund). Universitetet blir genomorganiserat och behöver en rad nya personalkategorier. Det blir Lunds näst efter sjukhuset största arbetsplats.

Under 1960-talet förändras studentkulturen och motkulturer bildas. Studentrevolten, mild i internationellt perspektiv, tunnar ut allteftersom universiteten förändras. Men ögonen öppnas för nya forskningsperspektiv: miljö, kvinnor, minoriteter, tredje världen och kunskapens relativitet.

För enskilda ställningstagande, liksom för synen på universiteten, får studentrevolten stor betydelse. Studenter har alltid sett sig som priviligierade, men aldrig förr har de ifrågasatt hela samhällssystemet. Den snabba, ibland okritiska, anslutningen till auktoritära läror och regimer är en parallell till rörligheten i 1920- och 30-talens studentopinion.