Josefson Ragnar :: professor [konstakademin], docent, filosofie doktor, chef [Kungliga dramatiska teatern]

Object description

Ragnar Josephson, född 8 mars 1891 i Stockholm, död 27 mars 1966 i Lund[1], var en svensk konsthistoriker, författare och chef för Kungliga Dramatiska teatern. Josephson blev filosofie doktor 1918 och docent 1919 vid Uppsala universitet,[2] samt professor i konsthistoria vid Lunds universitet 1929–1957 (han efterträdde Ewert Wrangel), var chef för Kungliga Dramatiska teatern i Stockholm 1948–1951 samt ledamot av Svenska Akademien 1960–1966, stol nr 14.

Josephson är bland annat känd för sitt intresse för konstverks tillkomsthistoria, vilket ledde till hans grundande av det så kallade "Arkiv för dekorativ konst" i Lund, numera känt som Skissernas museum, vilket fokuserar på förarbeten, skisser och utkast till offentliga konstverk. Hans konstforskning och författarskap gällde huvudsakligen barockens arkitektur och stadsbyggnadskonst.[3]

Som dramatiker är Josephson mest känd för pjäsen Kanske en diktare (1932) där Gösta Ekman d.ä. vid premiären fick en önskeroll som rockvaktmästaren Filip.

I januari 1940 lät dåvarande Dramatenchefen Pauline Brunius stoppa Josephsons pjäs Farlig oskuld på grund av dess antinazistiska budskap.

Ragnar Josephson var son till bokhandlare Viktor Josephson och Annsofi Valentin, bror till bokhandlaren Gunnar Josephson och brorson till Erik Josephson.

Han var från 1916 gift med fil.mag. Gabrielle Abramson (1889–1972)[1] och var far till Harriet Alfons.