KM 39034 :: målning

Object description

Man som sitter vid skrivbord och lagar ur. Kvinna som sitter på stol och stickar.

Object description

"Byurmakaren

Att lagligt utlärda urmakare ej förekommo på landsbyggden i den gamla tiden torde möjligen ha berott på att städerna på den tiden hade vissa lagliga rättigheter som ej tillkommo landsbyggden, och bland dessa var rätten att bedriva vissa yrken som voro förbjudna på landsbyggden, att uppbära tull av till städerna införda lantmannaprodukter m.m.

Bland de yrken som därigenom voro förbehållna städerna var troligen även urmakeriet, bönderna voro därför nödsakade att göra sina inköp av klockor hos urmakaren i staden. De ur som mest kommo ifråga var naturligtvis väggklockor, så kallade dalaklockor, men för vår orts vidkommande förekommo även bornholmsklockor, som infördes av fiskare från Simrishamn eller från något av fisklägena vid kusten, då de under sina fisketurer anlöpte någon hamn på bornholm men även städernas egna urmakare tillverkade väggklockor, och dessa voro i regel likvärdiga med bornholmsklockorna, men dyrare än Moraklockorna, följden häraf blev att de flesta väggklockorna i ortens bondstugor voro signerade A. A. S. Mora d.v.s. (Anders Andersson Mora). Men dessa ur, hur väl de än voro utförda, voro dock inga evighetsmaskiner de strejkade ibland, på grund av inre skador, förslitning eller brist på smörjolja, och att då vända sig till stadens urmakare för att få den reparerad var för mången både besvärligt och dyrbart, och därför gjorde en eller annan klockförståndig bonde eller husman ideliga försök att själf avhjälpa sin klockas krankhet, och när någon verkligen lyckades häri så växte snart förtroendet till hans förmåga att laga klockor och grannar och vänner kommo till honom med sina trilska moraklockor för att få dem reparerade, så att folket i gården eller i stugan åter kunde följa med tiden. På den bild jag framställt sitter en sådan gammal ”urbotare”, en husman i Gårdlösa by, hans namn var Ola Johansson, han är död för länge sedan och den gamla stuga han och hans hustru Bengta bebodde vid norra ändan av Gårdlösa kärr är för länge sedan jemnad med marken. Som barn var jag någon gång på besök där och av minnet därav kvarstå ännu så mycket att jag vågat mig på att rekonstruera det intryck jag då fick av den.

Jag minns även att samme man var i mitt föräldrahem för att reparera vår gamla dalaklocka och att han då satt och filade på ett messingshjul med taggar på. Kringvandrande klockmakare förekomo även på landsbyggden, de vandrade från by till by med sin remedjer och grejor och erbjöd sina tjenster, och överallt blevo de vänligt mottagna och ibland fingo de också arbete."

Smedstorp i Dec 1937

Frans Lindberg