Erlandsen Jakob, Erlandsson Jakob, Erlandsen Jacob, Erlandsson Jacob :: ärkebiskop

Levnadsår

?-1327%3F-1327

Titel - Personens

ärkebiskop%C3%A4rkebiskop

Jakob Erlandsen var son till Erland og Cæcilie (hon var barnbarn till Sune Ebbesen). År 1252 blev Jakob Erlandsen vald till ärkebiskop av domkapitlet i Lund, men bl.a. på grund av modstånd från kung Christoffer I kunde han först två år senare överta ämbetet.

Redan från början uttryckte Erlandsen stark kritik mot de kyrkliga lagar som gällde i Skåne. Detta på grund av att man här låg långt efter den internationella utvecklingen i kyrkorätt, kanonisk rätt. Christoffer I reagerede på kritikken genom att vidhålla att den äldsta kyrkorätt som fanns på pränt, från ca. 1170, fortfarande skulle vara gällande. Målet med detta var att undantränga den självständiga kyrkliga lagstiftningen och dens domstolskompetence till fördel för världslig rätt. Denna målsättning fick uppbackning av de skånska stormännen rundt om i ärkestiftet.

1258 inte bara vägrade han att själv kröna kungens son, Erik Klipping, utan hotade även biskoparna med bannlysning, om de gjorde det. Då lät kung Kristofer I Jacobs egen bror Nils Erlandsen fängsla honom. Vid Kristofers död ett par månader senare befriades Jacob ur fångenskapen, men var fortfarande oförsonlig. Han tillsatte den förmodade kungamördaren Arnfast som biskop i Århus och förbjöd kyrklig jordfästning av de bönder, som fallit för kungens sak. Han kunde ändå inte hävda sin ställning, utan lämnade landet 1260 och hade sedan svårt att få sitt uppträdande godkänt av påven. Dennes nuntius bannlyste honom 1262, och Urban IV ålade honom 1264 att begära avsked. Jacob Erlandsen begav sig till Rom där han lyckades förmå Clemens IV att ta sig an hans sak. Sedan biskop Nils av Viborg avlidit ställde sig den nya regeringen med Nils Jyde i spetsen försonligare mot ärkebiskopen. 1272 kom det äntligen till förlikning, varefter han kunde återvända, och stridsfrågorna skulle avgöras genom skiljedom.

Enligt de skriftliga källorna dog han i Rügen 1274 under återresan. Hösten 1972, under en arkeologisk utgrävning av Klostergatan i Lund, påträffades hans grav i ruinen efter gråbrödrakyrkans kor. Graven visar att hans kropp skelleterats innan den transporterats till Lund för begravning. När man undersökte hans skelett, fann man ett stort hål vid vänster tinning, som visade på att han avlidit genom yttre våld mot kraniet. Detta har lett till en omstridd hypotes om att han skulle ha mördats i hemlighet på danske kungens order.