Hardeberga Stenindustri

Object description

Brytningen startade 1915 av Lunds stad. Namnet var då Lunds Stads Sten och Grusaffär. Det behövdes sten till byggandet av lasarettet. Staden köpte fastigheten Norretorp där brytningen sattes igång. Den första tiden levererades materialet från sprängsalvorna med järnväg till Lunds södra, där stenkrossen fanns. Senare bygdes ett stickspår från järnvägen Bjärred-Harlösa in till brottet.

1936 sålde Lunds stad verksamheten till Oscar Ohlsson, Ernst Wehtje, som redan ägde Dalby stenkross, gick in som intressent. Det nya bolaget fick namnet Hardeberga Stenindustri.

Det visade sig vara ett lukrativt drag. Kriget stod inför dörren och Tyskland rustade och byggde infrastruktur. I tidningen Industria från 1956 går det att läsa att exporten till Tyskland snart svalde en hel del av Hardebergas produktion. Stenindustrin var jämte jordbruket den viktigaste arbetsgivaren i trakten öster om Lund. Men för arbetarna hade det ett högt pris.

Redan 1936 var ett 30-tal man angripna av Silikos, stendammslunga. Den vita sten, kvartsit, som bryts i Hardeberga är farligare än andra typer av mineral. Kvartsitdammet är rikt på kiselsyra. Man visste att folk dog, men man för­tod inte varför. Först i samband med uppförandet av den supermoderna efterkrossbyggnaden i mitten av

1950-talet fick företaget bukt med problemet.

Anläggninge var vid uppförandet världens modernaste anläggning, men den förstördes genom en brand sommaren 2005.

Företaget övertogs av Sydsten på 1960-talet och heter idag AB SYDSTEN, MAKADAMFABRIK HARDEBERGA.